REPORTAGE/TRANÅS. Jussi Salo går in i kontraktsår två av tre i och med denna säsong. I backsspegeln har han en imponerande debutsäsong i Tranås Åkeri Arena och den rutinerade hockeyprofessorn från Varkaus bygger nu vidare för att ta Tranås AIF till näst nivå.
För ett år sen träffade jag Jussi Salo inför första tränigsmatchen, jag vill minnas att det var mot Järfälla. Drygt ett år senare sitter jag i hans tränarrum i gamla Bredstorpshallen, nu mer Tranås Åkeri Arena, med i princip samma funderingar och tankar som jag gjorde då. Den lilla skillnaden är att ett år har passerat och att vi alla sett vad han lyckades åstadkomma under första säsongen.
Men vi kastar oss tillbaka ett år i tiden. Jussi Salo är helt ny i Tranås, med en helt ny idé och vision av vad han ville se i Tranås AIF under de kommande tre åren. Tranås kommer från en period där han blivit succesivt sämre under några år och det är tydligt att instruktionen från klubbchefen Stefan ”Frasse” Fransson är att förändra och förbättra – succesivt.
– Det var jättejobbigt där i början att implementera ett helt nytt spelsystem och allting, och på stort sett alla spelare var nya – jag var ny tränare här i en ny organisation. Så det var väldigt mycket nytt. Men jag tycker vi gjorde det bra och fick det ihop innan serien började hyfsat bra. Träningsmatcherna, det svajade lite där och man såg det att okej, nu är det en lärningsprocess som pågår. Men ändå tycker jag att vi fick det bra ihop innan serien började. Det var just det att det var så mycket nytt. Det är alltid när man kommer till en ny organisation – man måste lära känna folk, vem gör vad, vem bestämmer vad. Det är alltid lite olika rollindelningar i olika hockeyföreningar. Och sen var det det att det var så många nya spelare att man inte riktigt visste vad alla kan och vad de inte kan, och vilken nivå vi är på. Så det tog en liten stund. Men som sagt, det gick bra i slutet där, konstaterar den Varkaus-födde tränaren.
Så här i efterhand, med tillgång till back – och sidospeglar kan man gott konstatera att Jussi Salo lyckades med det som han var i Tranås för att göra. Han lyckades med att förändra sättet laget spelade hockey. Det blev en mer underhållande ishockey och han lyckades dessutom att implemnetera en offensiv hockey som man inte sett i Tranås på många år. Själv är han kanske inte fullt lika nöjd utan att vara missnöjd, han ser förbättringspotentialen och som en bricka i vad man strävar efter.
– I det stora hela är jag ganska nöjd, på individuell nivå. Det är klart att det gick lite upp och ner här och där och det var lite serielunk, som det är. Speciellt när serien blev delad så tidigt – det var nästan topp tio och botten tio redan innan jul, man kunde se det, och det kanske påverkade lite. Men ändå tycker jag att vi presterade bra över hela säsongen. Det var bara fem matcher vi förlorade på ordinarie tid. Vi tog poäng i trettiotre matcher av trettioåtta. Så på det sättet var det ändå en jämn och bra prestation över hela säsongen, säger han.
”Vi vet att det funkar”
Efter att man tillhört toppen av tabellen under hela grundserien där man till slut slutade på en fjärdeplats kom man till slutspelet med en viss förhoppning om att förlänga hockeyvåren i Tranås för första gången på länge. Nu blev det inte mer än ett surt uttåg mot den slutgiltige segraren Visby i fyra matcher.
– Jag känner att vi var värda att få den femte matchen hit i alla fall, om inte att gå vidare från den – bara när man tittar på det nu efteråt. Vi spelade riktigt bra hockey, bra matcher. Alla fyra matcher var oerhört jämna, oerhört små marginaler som avgjorde i slutet att vi inte gick vidare. Men så är hockey ibland. Det är kruxet när man förlorar de två sista matcherna i säsongen på förlängning. Det var tufft där och då, men ändå tycker jag vi gjorde en bra slutspelsserie mot Visby, säger han.
Efterspelet har dock inte handlat så mycket om Visbys avancemang i finalserien mot Hudiksvall utan just om den där serien mot Tranås där flertalet Visby-spelare uttryckt att den tuffaste matcchserien i slutspelet var just mot Tranås och att det var i den matchserien man kunde lägga grunden till det som till slut ledde till avancemanget. Tittar man på det ur Tranåsögon så var det där och då kanske en liten tröst, men så här med några månaders perspektiv måste det ändå ha en viss betydelse.
– Det gör det. Det gör det absolut. Sen samtidigt är det lite surt att veta hur nära vi var, rent sportsligt, att kunna göra samma resa som Visby. Men det är som det är. Och vi vet att vår struktur funkar, vårt spelsystem funkar. Det är ingen sån grej som vi måste börja ändra. Jag upplever det så att vi lade en bra grund förra året. Nu kan vi fortsätta bygga vidare på det och behöver inte fundera om det funkar eller inte – vi vet att det funkar, säger Salo.
Ny säsong betyder i Hockeyettan allt oftare att det också blir en hög inflation på nya spelare. I Tranås har man lyckats begränsa flykten något och lyckats behålla tio av tretton forwards. På back – och målvaktssidan har det emellertid blivit en viss rotation.
– På målvaktssidan kommer Emil Ranehamn in från Borlänge, har gjort några bra säsonger där. Han har rutin från Hockeyettan och det kommer bli intressant att se om han kan ta nästa steg nu här i södra serien. Det kommer bli ett bra målvaktspar igen, Noel och Emil – det är jag helt övertygad om. På backsidan har vi ganska mycket ändringar, det är ändå fyra nyförvärv som kommer in nu från olika miljöer, olika typer av backar. Simon och Hugo har bra rutin, Melker är lite yngre, och sen Alexander Fredriksson från Mjölby – lite mittemellan, lite yngre back men har spelat ettan. Där vet vi att vi har lite mer jobb att göra, att få dem in i vårt spelsystem och vår struktur. Det är ändå över hälften av backsidan som är ny, säger han och fortsätter.
– Vi kunde behålla tio av tretton forwards, och det är egentligen bara två centrar som kommer in nu. Liam och Carl – båda väldigt intressanta spelare. Carl har mycket rutin från Hockeyettan och var med i Visby förra året, så han har gjort den resan att gå upp med ett lag. Liam är en väldigt potent och lite yngre center som har spelat även SHL i Oskarshamn. Så det kommer att bli väldigt kul att jobba med dem och se vad vi får ut från dem, berättar han.
Svensk satsning
Ett trendbrott som vi kan avläsa i säsongens trupp är den svenska dominansen. Sedan säsongen 2018/19 har Tranås under varje säsong haft utländska spelare i truppen, allt från sydkorianska spelare till det mest givna i form transatlanter. Med undantag för Niklas Puistola (som bott i Sverige länge och pratar svenska) så har man nu en helsvensk trupp. Det finns förstås goda skäl till det, först och främst en ekonomisk del där reglerna förändrats kring vad en utländsk spelare måste ha i lön, men det finns också andra delar som Jussi Salo belyser som viktiga.
– Från första början var förutsättningarna att vi skulle vara ett helt svenskt lag den här säsongen. Det är säkert delvis ekonomi som säger det. Men sen är det andra saker – gruppmässigt är det alltid lättare när det inte är jättemånga olika nationaliteter, eftersom det är ändå lite annan typ av tankesätt och så. Nu har vi ju Puistola som en finsk spelare, men han är ändå skolad i Sverige och är svensk på det sättet, pratar svenska och så. Det blir lättare med samma språk i omklädningsrummet, samma hockeykultur, samma bakgrund. Det är onödigt att kanske ha många olika nationaliteter och strula till det på det sättet. Och det är som du säger – det är dyrt att ta transatlantare hit, och då är det ingen vits om det inte är en topp, topp, toppspelare, säger han.
En annan stor förändring inför förra säsongen var det nya serieupplägget som nu fortsatt med en del mindre förändringar. Jussi Salo menar att det var ett fall framåt ifjol och säger också att det är bra med de justeringar som har gjorts.
– Jag tycker det blev bättre. Det här upplägget att man spelar raka serier med tjugo lag ger ändå lite mer tid för att utveckla spelare, få in nya och yngre spelare. Det var ett väldigt tufft serieupplägg när det var arton matcher och sen delade man till allsvenskan och fortsättningsserie – man kunde förstöra hela säsongen där på hösten om man var tvungen att vinna på nästan vilket pris som helst redan tidigt. Och då fanns det inte utrymme för att utveckla och utbilda. Så på det sättet tycker jag det här är bättre. Sen kanske det blir lite för stor skillnad mellan toppen och botten när det är så många lag. Rent sportsligt tycker jag att det skulle bli bättre om det var lite färre lag, för att få den sportsliga nivån ännu bättre och att serierna inte skulle bli delade så tidigt. Men det här att man nu får välja i kvartsfinal mellan serierna – det var en bra ändring. Och även att det är fyra lag som kvalar ner, så det finns lite mer att spela om i slutet, säger han.
Förra säsomgen utan tvivel ett steg framåt för Tranås. Dels rent resultatmässigt där man höjde framför allt sin lägstanivå på ett sätt som gjorde att man faktiskt kunde vinna matcher som man förlorade året innan. Det slutade med en fjärdeplats i grundserien, med en tydlig offensiv hierarki och framför allt hockeyn i Tranås blev attraktiv igen. Nu har man knappt samlats och det är svårt att tala om målsättningar, men att man är redo att bygga vidare förra säsongens framgångar är solklart.
– Nu har vi inte pratat med laget ännu, vi träffas första gången alla i dag. Men jag personligen vill bygga vidare. Som jag sa, vi lade grunden förra året. Nu är det dags att börja bygga stommen och bli bättre än förra året. Sen vad det betyder? Ja, serien kommer bli jämnare, det kommer bli tajtare. Så jag vill inte säga att vi ska vara trea eller sexa – det kan man inte styra själv. Men jag vill att när säsongen tar slut ska vi ha varit bättre än första året. Vi byggde stommen ifjol, nu ska vi bygga grunden och tredje året kan vi kanske bygga taket. Det är klart att alla här vill upp. Jag börjar min tionde säsong i Hockeyettan på hösten, och jag skulle jättegärna säga att nästa år sitter vi här och pratar om Hockeyallsvenskan istället, säger han.
Att värva spelare kostar som bekant pengar och pengar är det sällan gott om i någon klubb. Tranås gjorde en förlust på en miljon kronor i fjol och kommer förstås försöka att hitta inovativa lösningar för att slippa spendera för mycket pengar. Ett sätt att dra ner utgifterna är att lyfta spelare från det egna ledet före att värva in dyra lösningar. Det är inget som man löser över en natt utan något som kräver en långsiktig plan som kanske ger frukt om fem till tio år. För Tranås del är man inte där idag, men det finns en långsiktighet i tankespelet även om man idag inte per automatik har ett fungerande systemet för att finansiera representationslaget med spelare från det egna ledet kontinueligt, Jussi Slao förklarar varför oh hur man jobbar med det.
– Det är ganska stor nivåskillnad från J20 Division 1 till Hockeyettan – det är ett jäkligt stort steg. Men redan förra året hade vi egna juniorer som tränade mycket med oss och fick känna på det lite. Vi hade även två egna juniorer som gjorde Hockeyettan-debut, vilket är bra. Och finns det möjligheten har jag inget emot att vi lyfter egna juniorer och försöker få in dem i vår verksamhet. Det kommer bli skador, det kommer bli sjukdomar, det kommer hända saker under säsongen – och det skulle vara enormt bra om vi har egna juniorer som vi kan ta upp när vi behöver, konstaterar Jussi Salo.