Det svårt att inte bli lite trollbunden när man pratar hockey med personligheter som Jens Hellgren. Allting känns så utarbetat och koordinerat i hans huvud. Inte bara kring Boden och dess framtid utan också när det kommer till idén om hockey och lagsport. Det kommer att gynna Boden som klubb, men också Boden som stad.
Det är å andra sidan ingen duvunge vi pratar om. Det är en man med ett kunnande som sträcker sig långt utanför den 60×30 meter stora isytan som det här spelet ska spelas på. Det är kunnande som sträcker sig långt utanför Boden, Norrbotten och Sverige. Förutsättningarna är smått otroliga när man ögnar igenom den kompetens som finns i den där sportgruppen. Det är en imponerande massa hockeykunskap som tillsammans bygger något större än resultat oh framgångar.
De bygger en ny hockeykultur.
Jag kan bara inbilla mig att Hellgren och gänget småler hela vägen till Björknäshallen (eller Hive Arena om ni så vill). Inte bara för att man fogar över ett av ligans mer potenta lag, på så gott som alla positioner, och inte minst backbesättningen. Utan också för att man just nu håller i ett av Hockeysveriges mest spännande projekt tillsammans med kanske en handfull andra klubbar.
Det här är ett projekt som många ute i landet tror på. Man tror att man på allvar kommer kunna utmana Hudiksvall i norr. Alltså laget som vann så gott som allt i grundserien ifjol. Många tror att det här laget ska kunna gå hela vägen. Jag sällar mig till gruppen som har några frågor, sådana som jag inte hade innan jag lyssnade till Hellgren.
”Det måste bli succé”
Många ser Bodens stora namn på ett papper och går per automatik på EP–myten om att namnen är så stora och meriterade att det per definition måste bli succé. Jag är av en annan uppfattning. Jag vågar mig på att hävda att Boden har otroligt många fina namn på sin roster per dagens datum, men det är inte uteslutande det som får mig att tro att Boden kan vara laget att slå när vi närmar oss våren 2027.
Anledningen är helt enkelt att man inte bara bygger en stark trupp på isen för 26/27, man bygger för framtida generationer med en långsiktighet som skapar unnsam framgång för en klubb som värderar andra parametrar än ett resultat på isen. Jens Hellgren poängterade noga att det fanns vissa saker som han krävde för att hoppa på tåget. En grej var att han fick med sig hela sportgruppen och den andra parametern var löftet från styrelsens ordförande om att anställa bland annat klubbchef och heltidsanställd materialförvaltare. Där har vi någon som förstått att en hockeyspelare inte ska behöva lägga tid på något annat än just det, att spela hockey.
Sen poängterade han nästa viktiga punkt som jag också tror på. Det faktum att han identifierat ett potentiellt problem med Boden. Som jag tidigare understrykt så krävs det mer än stora namn för att nå hela vägen. Det kräver en grupp vars dynamik är så pass utvecklad att man kan hantera alla möjliga situationer. Det är enkelt att jämföra med Hudiksvalls playoffrun förra säsongen där man egentligen fram till finalen lunkade fram i viss mån. Sen blev det plötsligt en motståndare som på pappret inte var bättre, men som hade byggt upp något som många andra saknade – karaktär.
Visby/Roma var inte ett särskilt stort och påkostat lag. Den usla starten man hade med underprestation, skador och en tränare som fick bytas ut var alla komponenter som byggde karaktär i den gruppen och som slutligen växte sig så stark under ”Säckens” ledning att man blev ostoppbara. Det var också mycket av ”Säckens” analytiska förmåga från högre nivåer som ledde till att man kunde bryta ner Hudiksvalls spetskunskaper. Precis dessa komponenter har Boden till sitt förfogande också. Det högre kunnandet och ddet nästan löjliga lugnet i pressade situationer. Har Ulf Taavola ens vilopuls?
Tittar man på föregående upplaga av Boden så var det inte ett särskilt mycket sämre lag än man hade säsongen innan. Det går att argumentera för att man i vissa delar hade ett bättre lag utan att man lyckades överföra det i spelet. Exempelvis var man sämre i numerärt underläge än vad man hade varit året innan.
Hur kan det bli så?
Jag hävdar med bestämdhet att det handlar om karaktär. Möjligtvis inte karaktären på spelarna individuellt, men på gruppen. Jag menar, det gör ont att spela uppoffrande och vägvinnande hockey. Det är jobbigt att käka puck och ta på sig blåstället varje kväll, men det är det som krävs. Att man börjar spela för varandra och när vi börjar prata om lagbygge på den här nivån, då kommer spelare som Tornberg, Burström och Muzik att bli viktiga. De kommer bli som speglar som reflekterar gruppen i varje andetag, i varje skithusbesök. Om den gruppen av spelare med en handfull till börjar vika av från konceptet så kommer hela gruppen att falla som ett korthus.
Av den anledningen så gäller det att vara minst sagt försiktig när man värvar stora namn. Skickligheten är absolut en parameter som förstås är viktig, men det finns många andra aspekter att fundera över. Nu tror jag att man valt rätt i Boden. Det är sunda killar med erfarenhet av imponerande lagbyggen som går i linje med det Boden vill skapa.
Målvaktsfrågan har varit på tapeten och är fortfarande ett frågetecken. Det handlar inte så mycket om förmåga utan faktiskt om rutin.
Det är ett tveeggat svärd.
Å ena sidan vill man ha rutinerade spelare, å andra sidan kan man inte få rutinerade spelare om de inte får chansen. Stenmark har visat sig potent på den här nivån, men inte som förstaalternativ och Westling har alla möjliga parametrar som säger att han har potential att bli en bättre seniormålvakt än vad han visade som junior utan att ha varit dålig. Däremot får man ta med att ska man göra en så kallad ”deep run” i vår så får inte detta vara en obesvarad fråga; Vem ställer man i mål när det räknas som mest?
Jag vet inte var jag exakt ställer Boden i rangordningen ännu. Just nu är det en spännande pappersprodukt som kan nå oanade höjder. Det har man känt tidigare år också, inte minst i den södra serien. Problemet med det är att förväntningarna nästan alltid är högre än vad man sen lyckas åstadkomma, men vi ska inte sänka den här båten innan vi hunnit sjösätta den. Förutsättningarna är smått fantastiska. Nu ska bara jobbet göras, och det blir Bodens verkliga utmaning.