Det finns tröga starter.
Och så finns det tröga starter som gör att man börjar undra om laget ens har vaknat.
Kiruna IF bjöd på det senare mot Tromsö.
Men det fina med hockey är att en match inte avgörs efter 20 minuter.
Och tur var väl det för Kirunas del.
För efter två perioder låg man under med 1–2 och hade inte direkt imponerat. Passningarna satt inte där de skulle, tempot var för lågt och det där lilla extra som krävs för att verkligen få grepp om en match saknades.
Sedan hände något.
Kiruna vaknade.
Och när Kiruna väl vaknade hann Tromsö aldrig riktigt med.
Slutresultatet?
5–2.
Det säger egentligen ganska mycket om den här matchen.
Men kanske ännu mer om vad ett lag kan göra när man plötsligt hittar rätt.
Första perioden var en väckarklocka
0–2.
Det var siffrorna efter den första perioden.
Och även om det bara är försäsong så är det svårt att vara nöjd med en sådan period.
Kiruna fick inte riktigt ihop spelet.
Det gick långsamt.
Passningarna satt inte på bladet.
Skotten kom inte i den utsträckning man hade önskat.
Och framför allt saknades den där känslan av att Kiruna hade kontroll över matchen.
Tromsö fick istället energi.
När ett lag känner att motståndaren inte riktigt är där blir det enklare att spela. Man vågar lite mer, åker lite mer skridskor och börjar vinna de där små situationerna som till slut bygger en hel matchbild.
Det var precis vad som hände.
Kiruna gav Tromsö chansen att växa in i matchen.
Och norrmännen tog den.
Men sedan började något förändras
I den andra perioden kom en reaktion.
Inte den där fullständiga urladdningen som skulle komma senare – men ändå en förändring.
Kiruna började sätta mer press.
Man fick fast Tromsö längre ned i banan och började vinna fler puckar.
Och framför allt såg det ut som att laget hade förstått vad som krävdes.
Det blev mer fart.
Mer intensitet.
Mer närvaro.
Ett mål kom också.
1–2.
Plötsligt var matchen levande igen.
Det är kanske just det jag tar med mig mest från den här matchen.
Kiruna hade kunnat fortsätta spela som i första perioden.
Man hade kunnat fastna i ett långsamt spel och låta Tromsö kontrollera tillställningen.
Men man gjorde inte det.
Man justerade.
Man höjde sig.
Och man gav sig själv chansen.
Sedan kom den tredje perioden
Och vilken tredjeperiod det blev.
Fyra mål.
Noll insläppta.
Och plötsligt var det inte längre någon större diskussion om vilket lag som var bäst.
Kiruna tog över.
Tacklingarna satt.
Passningarna satt.
Skotten satt.
Och framför allt började målen trilla in.
Det som hade sett så trögt ut tidigare under matchen hade plötsligt blivit något helt annat.
Det är nästan som att någon tryckte på en knapp.
Från ett lag som hade svårt att få ihop spelet till ett lag som spelade med självförtroende.
Och det är här jag tycker att matchen blir intressant.
För det är enkelt att bara titta på slutresultatet och konstatera att Kiruna vann med 5–2.
Men då missar man nästan hela historien.
Det var inte en enkel seger.
Det var en vändning.
Och kanske är det mer värdefullt än en match där allt fungerar från första nedsläpp.
Försäsong är försäsong – men…
Ja, jag vet.
Det är försäsong.
Vi ska inte dra för stora slutsatser.
En träningsmatch avgör inte hur Kirunas säsong kommer att sluta.
En trög förstaperiod betyder inte att laget kommer att få en dålig höst.
Och en fantastisk tredjeperiod betyder inte att Kiruna plötsligt är oslagbara.
Men det betyder inte att vi ska ignorera det vi faktiskt ser.
För någonstans måste ett lag börja hitta sin identitet.
Det är precis det försäsongen är till för.
Att testa.
Att misslyckas.
Att justera.
Och sedan göra det bättre.
Kiruna gjorde precis det under fredagskvällen.
Det är reaktionen jag gillar
Hade Kiruna vunnit med 5–0 efter att ha dominerat från första minuten hade rubriken varit enkel.
Kiruna var bättre.
Punkt.
Men 5–2 efter underläge 0–2 berättar något annat.
Det berättar att laget kunde reagera.
Det berättar att man inte gav upp när spelet inte fungerade.
Och det berättar att det fanns en växel till.
Det sista tycker jag är viktigt.
För alla lag kommer att få matcher där saker inte fungerar.
Det kommer att komma kvällar när passningarna går fel, när pucken studsar fel och när motståndaren får energi.
Det går inte att undvika.
Frågan är vad man gör då.
Kiruna visade åtminstone mot Tromsö att man kan hitta tillbaka.
Tromsö orkade inte stå emot
För Tromsö blev tredjeperioden naturligtvis betydligt tyngre.
Efter att ha haft 2–0 efter första perioden fick man se Kiruna äta sig in i matchen.
Och när hemmalaget väl fick momentum blev det svårt att stoppa.
Det är också en del av hockeyn.
Momentum är på riktigt.
Ett lag börjar tro på det.
Det andra börjar tveka.
Sedan kommer ett mål.
Och plötsligt är det ännu mer press.
Det är exakt där Tromsö hamnade.
Från att ha haft ett utmärkt utgångsläge till att till slut förlora med tre mål.
Men det finns en sak Kiruna inte får glömma
Den tredje perioden var fantastisk.
Men den första var inte det.
Och det är nog där tränarstaben kommer att ha mest att jobba med.
För man kan inte alltid räkna med att kunna vända ett 0–2-underläge.
Mot bättre motstånd kan en sådan start bli alldeles för dyr.
Det är därför den här matchen både kan ses som positiv och som en varningssignal.
Positiv eftersom Kiruna visade vilken nivå man kan nå.
Varningssignal eftersom man inte kan börja varje match på samma sätt.
Det är två saker som kan vara sanna samtidigt.
Det är fortfarande några veckor kvar
Och kanske är det just det som gör att man inte behöver vara särskilt orolig.
Det är fortfarande försäsong.
Det finns tid att slipa på detaljerna.
Tid att hitta rätt formationer.
Tid att bygga kemi.
Tid att få special teams att sitta.
Och framför allt tid att se till att det Kiruna vi fick se i tredje perioden blir betydligt vanligare än det Kiruna vi fick se i första.
För det var två helt olika lag.
Det ena såg tveksamt ut.
Det andra såg ut som ett lag som visste exakt vad det ville göra.
Så vad tar jag med mig?
Inte 5–2.
Inte 0–2.
Inte ens de fyra målen i tredje perioden.
Det jag tar med mig är reaktionen.
För det är lätt att spela bra när allt går ens väg.
Det är betydligt mer intressant att se vad som händer när det går emot.
Kiruna fick en dålig start.
Man hamnade i underläge.
Spelet fungerade inte.
Men laget hittade tillbaka.
Och när man väl gjorde det tog man över fullständigt.
Det är en egenskap som kan bli väldigt värdefull när matcherna börjar räknas.
För snart finns inga ursäkter kvar.
Snart är det inte längre träningsmatcher.
Snart räknas poängen.
Snart kommer varje dålig förstaperiod att kosta betydligt mer än bara lite frustration.
Men tills dess får Kiruna fortsätta bygga.
Och om fredagens tredjeperiod är en liten försmak av vad som finns i laget, då finns det åtminstone något väldigt intressant att bygga vidare på.
Kiruna vaknade sent.
Men när man väl gjorde det?
Då var det Tromsö som fick svårt att hänga med.
Och kanske är det just den väckarklockan Kiruna behövde.