Hudiksvall slog Boden med 8–1 och skickade ett besked som ekar genom hela den norra serien. Här finns en etta. Här finns en tvåa. Och just nu är avståndet mellan dem obehagligt stort. Ändå är det kampen jag vill hålla fast vid. För svensk hockey behöver fler som vågar utmana – och Hudik behöver någon som gör riktigt ont att möta.
Det är något nästan provocerande med 8–1 i en seriefinal. Man vill ha ovissheten, nerven, känslan av att nästa tekning faktiskt kan förändra hela eftermiddagen. Man vill ha två lag som sliter i samma match och vägrar släppa taget. Sedan kommer Hudiksvall och vrider om resultattavlan tills den ser ut som ännu en demonstration av vem som bestämmer. Det är imponerande. Det är skoningslöst. Och det lämnar åtminstone mig med två känslor samtidigt: en stor respekt för vad Hudik klarar av att göra och en förbannat stark längtan efter någon som kan sätta stopp för det.
Fortsätt läsa med ED+
Den här artikeln ingår i ED+. Med ED+ får du tillgång till våra fördjupande intervjuer, analyser och reportage om hela Hockeyettan.
Skaffa ED+
Har du redan ED+? Logga in
