Jag börjar bli trött på hur lite hockey som ibland ryms i våra omdömen om hockeyspelare. Någon öppnar poängligan, drar ett finger över skärmen och har några sekunder senare identifierat både stjärnorna och besvikelserna. Två poäng? För dåligt. Tolv? Vilken värvning. Sedan går diskussionen vidare som om jobbet vore gjort.
Jag förstår lockelsen. Siffrorna är tydliga, tillgängliga och behagligt enkla att luta sig mot. Men när poängligan får bli facit över en spelares betydelse gör vi oss själva dummare. Vi missar arbetet som håller ihop ett lag, och ibland hyllar vi slutprodukten utan att ens försöka förstå hur den blev möjlig.
Fortsätt läsa med ED+
Den här artikeln ingår i ED+. Med ED+ får du tillgång till våra fördjupande intervjuer, analyser och reportage om hela Hockeyettan.
Skaffa ED+
Har du redan ED+? Logga in