”Pressen på lokaljournalisten kommer slå i taket”

Bonnier har köpt matcherna. Nu måste någon betala för resten.

Jag tycker i grunden att ett treårsavtal mellan Bonnier News och Hockeyettan är en bra sak. Ligan behöver starka partners, större räckvidd och bättre möjligheter att göra pengar av en produkt som betyder förbannat mycket för människor runt om i landet. Det finns ett värde i den här hockeyn som förtjänar att tas på allvar, också utanför de närmast sörjandes krets. Ett längre avtal kan ge arbetsro och utrymme att faktiskt utveckla någonting. Så långt är det lätt att vara positiv. Betydligt svårare blir det när man lämnar själva affären och börjar fundera på vilka som ska få den att fungera en vanlig onsdagskväll i november.

Någon måste göra jobbet också.

För bakom rättigheterna, abonnemangen och förhoppningarna om nya intäkter finns en ganska besvärlig verklighet. Den består av lokala sportredaktioner där tiden redan ska räcka till väldigt mycket. Hockey, fotboll, innebandy, ungdomsidrott, värvningar, konkurshot, tränarbyten och allt det där andra som människor med rätta förväntar sig att deras lokaltidning ska ha koll på. När ytterligare en rättighet flyttar in blir dygnet inte längre. Det dyker inte automatiskt upp en reporter till på schemat. Ändå höjs förväntningarna. Den som lockas in för att se sitt lag kommer förr eller senare också att upptäcka vad det finns att läsa om det. Och vad som saknas.